aquitaineandrea

Det har varit en bra vecka. Har upptäckt att folk har en så mkt vänligare inställning mot utbytesstudenter här än vad man ofta har hemma. Alla är supervänliga och måna om att jag inte ska känna mig utanför och jag älskar verkligen min klass! Tog en paus från att alltid vara med mina rumskompisar på rasterna till att umgås lite med de i klassen nu denna veckan och det kändes helt enkelt så rätt. Nu imorgon ska jag tydligen på fest också för första gången på riktigt. Synd bara att jag måste eskorteras dit med min värdbror, som jag av någon anledning börjat störa mig på en massa, han är bara så..konstig. Hela familjen är sådär varm och go och så ska han alltid gå och förstöra det med sin troll-existens. Nä fy vad jag är dum, men det är så. Dessutom hälsar han alltid hjärtligare på mina klasskompisar (som han inte känner bra ens) än på mig när vi råkar ses i skolan. Frågar bara ifall allt är bra, och när jag börjar svara är han helt frånvarande. Gris.

På tal om grisar så är mina engelsklektioner skitbajsiga. Ingen kan typ nån engelska alls och den hemska läraren HATAR mig bara för att jag kan.  Varje gång jag svarar på nån fråga tittar hon dessutom på mig som om jag rabblade ett fullständigt okänt språk och bara byter ämne och idiotförklarar det jag sa.

Jag gjorde henne iaf väldigt glad när jag nämnde att jag "tyvärr" kommer få missa många av hennes lektioner framöver eftersom jag ska, och håll i hatten nu mina små vänner, börja på FRANSKA FÖR INVANDRARE från och med nästa vecka. Håhåjaja, är det inte fantastiskt! Där ska jag hänga sex timmar i veckan tsmns med den andra utbytesstudenten här på skolan samt några tioåriga nyinflyttade invandrare.

Utbytesstudenten heter btw Stephanie och kommer från Kanada (har vääärldens amerikanska brytning när hon gaggar franska, är så roligt). Har hört talas om henne enda sedan början men inte lyckats träffa på henne förrän idag. Hon verkade överlycklig över att hitta någon som kunde engelska och var halvt hysterisk när hon skulle förklara hur svårt hon har för å anpassa sig till språket och folket. Tydligen har hon haft lite svårt för å bonda med någon eftersom hon bor i en familj utan värdsyskon och blivit satt i en klass där folk är två år yngre. Tvivlar på att jag har någon tid å träffa henne nu denna helgen, men till nästa ska jag se till att vi umgås lite mer. Hon verkar faktiskt hur sjysst som helst och det är kul å träffa någon i exakt samma sits som jag. Tyvärr blir det kanske lite väl mkt engelska mellan oss, men vaffan, jag snackar franska med resten av världen och behöver en liten paus!  Ett plus är dessutom att hon fått turen att bo mitt i Mont de Marsan och att hennes värdfamilj inte har något problem med att vi går ut och festar och jag sen (eftersom jag bor i buschen) övernattar där. C'est coooooool.

På tal om uppskattning av folk så gjorde Steph (min rumskompis) mig jätterörd häromkvällen när hon förkunnade hur glad hon var över att jag hamnat i just hennes rum, att jag var en fantastisk människa o.s.v. o.s.v.  Var hur gulligt som helst att få höra liten sådan uppskattning!

Nu ska jag ut och cykla till Roquefort där jag ska posta ett petite lettre till mamma och mormor. Dem skrev jag jag under en tråkig filosofilektion, men vänta er snälla ni inte att jag ska skriva fler. Det ärasjobbigt att hålla en penna i handen så länge och ni vet alla vad jag gör genom bloggen ;)

Bisous!

Idag vid fem-tiden åkte jag med paul ut här till byn för att kolla på det lokala a-lagets rugbymatch. det var faktiskt väldigt intressant och såååååååååååå många ggr bättre än äcklig amerikansk fotboll. ni anar bara inte hur galet brutalt allt är, spelare flyger till höger och vänster var man än tittar! som sagt: very interesting indeed.

sedan återvände vi hem en halvtimme, där hade den sju-årige grannen Clement kommit på besök och jag hade ett trevligt litet samtal med honom. det är så aasgulligt att prata franska med barn! jag har lovat honom att nästa lördag gå och kolla på hans fotbollsmatch. :)

tydligen har alla andra aktiviteter jag brukade ha för mig på helgerna ersatts av ett ständigt match-tittande. efter den nämnda halvtimmen åkte paul och jag nämligen in till Mont de Marsan för att där kolla på ytterligare en rugby-match som skulle börja om hundra år. jag var på asdåligt humör eftersom det var kallt, jag var/är sjuk och vi bara stod där som fån vid ett tomt stadium. aaja, sen började det och snacka om vilket ståhej. jag hade tydligen ej fattat att denna match var ngt som kan liknas vid vår Allsvenskan och att lagen som spelade var ngt särskilt i klass med Malmö FF, Djurgården and so on. det var iaf en upplevelse och vi vann med 25-18. Efteråt mötte vi några av Pauls kompisar och lyckades komma in på efterfesten för spelarna. Kan ju säga som så att jag trivdes haha. Lyckades även träffa på två killar som faktiskt kunde engelska, vilket var som att plötsligt höra änglar sjunga. btw så börjar jag gilla rödvin. läskigt. 
NU ÄR JAG TRÖTT. 

                                      

in your face - jag är äntligen här!

dock inte i frankrike som jag trodde, utan i tropikerna. här är hela 36 grader. snacka om chock när jag kom ut från planet igår. jösses maria alltså. fett härligt är det iaf, jag kan fortf inte fatta att jag är här. min familj är galet snäll är så tacksam för att jag fått just dem. de har dessutom ett apotek så allt jag kan tänkas behöva i den vägen får jag gratis höhö.

resan gick hursomhelst inte så bra, tog åttatusen år (åkte ju genom London där jag fick byta flyg) och på flyget till Bordeaux fick jag betala hela 68 pund eftersom de har stenhårda regler gällande handbagage

menmen, JAG ÄR HÄR, och det är det som är det viktigaste. skolan börjar på onsdag för mig och nu på måndag ska jag iväg med paul och köpa pennor och grejs. innan det har jag även lovat min värdmamma att följa med henne till marknaden en morgon så att hon kan "introducera sin svenska dotter för alla försäljare".

igårkväll var vi på middag hos några vänner till familjen. var så häftigt. min bror paul, jag och en tjej till fick sitta vid vuxenbordet och smaska "aperitif". de där små familjevännerna äger en av de största vingårdarna här och öste på med massa jättegott vin till mig som jag var tvungen att provsmaka. kändes så franskt hela grejen. sedan var det dags för maten, den var såå konstig men på ngt sätt ändå god. var dock nån heeeemsk förrättssoppa som var nån spansk specialitet som jag inte kunde få i mig hur mkt jag än försökte. min värdpappa var dock så snäll och bytte diskret ut hans tomma och min fulla tallrik så att jag inte behövde sitta där och skämmas haha.

annars är allt gött, har bara lite problem med språket. hur mkt det än har snackats om det har jag nog ändå inte varit riktigt beredd på det här med att befinna sig nånstanns och verkligen inte kunna kommunicera som en normal människa. när folk tilltalar mig sådär långsamt förstår jag allt och börjar sedan knaggligt att ge svar på det dom säger, men när de pratar sådär fort och slangigt med varandra finns det ingen idé att ens försöka. helt sjukt dessutom att det är så svårt att komma på de mest grundläggande orden när jag ska prata. hoppas snälla någon att det här går över snabbt.
nu ska jag iväg och kolla på Pauls rugbymatch som börjar om några minuter, ska bli spännande.
Puss på er därhemma!

Wohoo, nu är min lilla Frankrike-blogg skapad, får se hur länge jag lyckas hålla liv i den. Trots min forna åsikt om att bloggar är världens ytligaste tidsfördriv måste jag säga att det är ett bra sätt att lyckas hålla alla där hemma up to date med vad jag har för mig i Frankrike.
Visserligen har min stora resa ännu inte börjat, men i brist på annat denna tisdagskväll kan jag iaf informera om allt som skett hittills ;)

För ungefär en månad sedan fick jag reda på att skolan jag ska gå på heter Victor Duruy och ligger i staden Mont de Marsan som i sin tur ligger i regionen Aquitaine (sydvästra delen av fr), På denna skola ska jag då plugga massamassa filosofi samt övernatta på det creepy internatet.

Nu i veckan fick jag även ett mejl från min värdfamilj som jag äntligen blivit tilldelad, det är dem jag ska bo hos på helgerna. De heter familjen Masquère och består av pappa Jean-Luc, mamma Cathy, bror Pierre, bror Francois, bror Paul och syster Louise. And I'm LOOOOOVIN the franska namn haha! :D Hursomhelst verkar de vara en väldigt intressant familj som ständigt har olika saker för sig och jag gillar dem redan very mucho.
Jag svarade igår även på deras brev på ytterst knagglig franska. Skrev ngt om att jag förstår att det kanske inte är lätt för dem att plötsligt ha en främmande svenska i sitt hem i ett år, men jag försäkrade att jag "ne suis pas mal ou bête". xD

Den yngste brorsan Paul är dessutom tydligen jämngammal med mig så jag tog kontakt med honom via facebook, där vi nu skriver tlll varandra på franska då och då. Kan säga att det inte är världens lättaste. Men han verkar snäll och har lovat att låta mig följa med på alla hans rugbymatcher. Mont de Marsan innehar tydligen det ledande rugby-laget i hela Frankrike, just thought you'd like to know haha.

Vad som återstår nu är att jag får bekräftelse från CSN att de önskar bistå mig med pengar under det kommande året, samt att få reda på exakt när det passar familjen Masquère att jag kommer.

Om inte annat skriver jag när jag är framme. ;)