imorgon börjar allvaret

fick sånt "jag måste bara skriva en blogg om min känsla"-ryck nyss när min lillasyster sa Bonne Nuiiiit. Jösses vad snabbt jag vant mig vid den människan. Hon är typ alltid glad och jättehjälpsam, har precis kollat på Corpse Bride med henne och det störde ´henne inte att den visades på originalspråket heller. Aah, je l'aime.

hade btw ett trevligt telefonsamtal med tesse, verkar som om vi har likadana upplevelser gällande språket och den goda maten. hon säger också jämt och ständigt "c'est bon", "d'accord" o.s.v. haha.

imorgon börjar dock allvaret. jag ska inackorderas på internatet klockan sju på kvällen och övernatta där och sedan på torsdan börjar skolan på riktigt. min värdmamma är mer nervös för hur det ska gå för mig "toute seulle" på internatet än vad jag är och skulle helst föredra ifall jag stannade hemma. idag uppstod en liten dispyt när jag skulle betala mina 152 euro för denna månaden, hon bara "nejnejnej, jag gör inte detta för pengar andrea, behåll dem du, köp dig ngt fint" och jag vägrade behålla dem. men hennes generositet värmde iaf. :)

idag hade dessutom familjen väldigt roligt åt mig när jag skulle provsmaka alla aaasstarka ostar efter middagen. jösses vad de stank alltså! vissa var dock väldigt goda. när de sedan förklarade när uppropet till internatet är imorgon och jag insåg att "dix-neuf" är sju på kvällen och inte nio minuter över tio på morgonen gjorde jag min berömda Andrea-gest med handen och bara "aaaah, d'accooooord". för de som känner mig är det inte den där mafioso-gesten och inte heller I-got-the-power-in-my-hand-gesten utan den som även terese använder som ser så fjollig ut. hursomhelst så skrattade louise åt det i ungefär en halvtimme och har sedan dess använt "aaah, d'aacoooord" med den handgesten som svar på allt man säger till henne. xP

ifall någon undrar hur det egentligen är jag bor så kan det bäst liknas vid tesses hus´i norrlia. Hon bor ju i ett ensamt hus i skogen utanför en by (degeberga) som i sin tur är typ 20 min från en stad (krstd). well, that's me. familjen arbetar i byn Roquefort medan min skola och internat är i staden Mont-de-Marsan. Allt är hursomhelst bil-avstånd vilket kräver en liten suck. menmen - JAG ÄR I FRANKRIKE SUCKERS.

Puss och BONNE NUIT!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0