aquitaineandrea

Jaha, så var det äntligen dags då. Om tre dagar åker jag och kommer under de närliggande tio månaderna att transformeras till en croissantkrängande, haschrökande basker. Will be interesting. Indeed. Det mina tankar fokuserar mest på är dock hur i helvete jag ska få plats med allt i väskan vars maxvikt är 20 kg, samt hur jag ska lyckas få några franska vänner att förstå att man måste tycka om mig även när jag har dåliga pms-dagar. HMM.

Hade en trevlig avskedsfest för terese och mig i fredes btw, var väldigt skönt att se alla som står oss nära så samlade på en plats. Presenterna uppskattades of course starkt och jag misstänker att jag tårfyllt kommer krama det där äckliga knäckebrödspaketet när "herrejävlarjagfattarjuINGENTINGavdessamänniskor"-depressionen kommer inom x antal månader.

Idag hade jag sedan ett fikamaraton med hela Kristianstad kommun. Mellan klockan elva och halv fyra satt jag on my ass och hade rullians av folk som kom för att pay me their respects höhö. Blev sådär overkligt sedan när man skulle säga hejdå, är så svårt att fatta att det faktiskt är ett bestående hejdå. Jösses. Kommer sakna er galet mkt iaf.

Ett + till tove m som var så snäll och gav mig sitt gamla franska mobilnummer inluderande en mobil. UPPSKATTAS STARKT. Först nu när jag bläddrar i den franska menyn kommer verkligheten över mig. Huu haa.