aquitaineandrea

Idag var jag superfransk och åkte iväg på en skulpturutställning i en stad långt bort med Kathy och Louise. Skulptören var Camille Claudel som tydligen var något geni inom sin genre.

Då detta var min första utställning någonsinn och jag är välkänd för att vara så sjukt okulturell det bara går så var det faktiskt aningen svårt att fatta vad allt ståhej var om. folk runt mig höll typ andan när de stod framför ett av hennes små underverk och gav ständigt ut utrop i stil med "aaah, oooh, wooow" och jag bara gäspade på. Visst, det var ju tjusiga grejer och man såg fina uttryck i ögonen, men är det inte liksom det som alla skulptörer gör om dagarna? skulpterar människor och ansikten? jag har ju aldrig sett någon annan så jag har ingenting att jämföra med. Det viktiga är iaf att jag hade min nya polotröja på mig, plattat hår, glasögon och tajt pennkjol så jag såg ut som om jag var hämtad från någon konsthögskola i Paris. Så när jag kände att jag pallade gick jag också runt och hade ögon stora som tefat över denna makabra talang som den stackars Camille visade på. Skenet som räknas mina damer och herrar hahaha!

Aaja, idag har jag sedan bara fortsatt å hosta på och ha mig i all min sjukhet. Ska försöka sova bort det nu. Puss å hej