aquitaineandrea

Efter ett avkopplande tio-dagarns lov kom man igår tillbax till de efterlängtade rutinerna i skolan. Första gången NÅGONSIN som jag riktigt längtat tillbaka till skolan. Hade varit borta hela lovet och tydligen hade mkt smaskiga saker hänt här hemma som jag bara saknat sååå. Helt sjukt vad lätt jag vant mig vid denna livsstilen här, kan inte tänka mig hur jobbigt det kommer behöva vara att lämna det helt i sommar!

Tyvärr är det dock så att man inte kommer ifrån skitsnack och intriger här heller. Innan lovet svävade jag på moln i nästan en månad. Det var ju sjukt vad allting gick BRA: språket hade äntligen klickat, alla ville bli kompisar med mig och Kanada, vi började gå ut mkt och ofta och ja, alltalltallt var så perfekt.

Vissa av de sakerna finns fortf kvar of course, men jag lärde mig igår hur fejk mkt av det där är. Naturligtvis var jag inte så jävla naiv att jag trodde att alla som kom fram och out of nowhere och var sockersöta mot mig hade världens ärligaste baktankar, men det var inte precis så att jag trodde jag var direkt utnyttjad. Pallar inte förklara hur jag nu fått denna nya insikt eftersom det är en lång, name-dropping historia. Hursomhelst så finns det många tjejer på skolan som jag trodde var mina vänner, och som jag nu insett bara utnyttjar mig för att få någon jävla ytlig uppmärksamhet (vet att detta låter idiotiskt, men det är helt enkelt så att K och jag råkat skapa någon sorts "kändisskap" runt oss giving that we're the new kids and shit, så folk vill helt enkelt gärna synas med oss. Snälla, döm mig inte för att jag inte kan förklara otöntigare).

Det hela gör mig så jävla aaaarg bara eftersom jag känner mig så handlingsförlamad. Hemma har jag alltid varit duktig på att dömma av folk och aldrig tagit någon crap från falska och ytliga vänskaper. Nu är jag här och är mitt inne i smeten och vet inte var  fan jag ska vända mig!

Meen, allt är väl kanske inte så svart. Finns såklart genuina människor kvar i mitt liv här, hänvisar mest till min underbara klass-och rumskompisar. De har aldrig varit de där tjejerna som kommer upp mitt på skolgården och bara "gumman, heeeeej guu vad jag älskar diiiiiiiig" mitt på torsdagseftermiddagen när man sett varandra redan femtio ggr innan den dagen, skillnaden är nu bara att det finns folk som tittar på.

Nej, f.o.m. nu ska det bli ändring på detta, tänker inte blunda för mina instikter längre. Återkommer när jag är gladare, ville bara skriva av mig lite här. <3