Sleten



Fantastisk kväll igår. Förfestade med Kanada, Nicolas och hans kompis Mika på en skruttig parkering, lyssnandes till YMCA och olika franska folkdanslåtar från mikas bil. Efteråt tolv vallfärdade vi till Kalimuxo för att träffa upp övrigt folk där. Sedan hände där väldigt många hysteriska, roliga, otroliga och högst personliga saker. Kul hade jag iaf. Kom hem klockan SJU, och nej jag skojar inte.
Nicolas sov också hos kanada, så idag efter att vi hade käkat lämnade jag dem för att köra hemåt. Kanadas värdmamma var iväg hos hennes booty-call ni vet. Hade sett fram emot att komma hem såååååå mkt. Tänkte ta ännu ett långt bad, göra egen lingonsylt och sedan förbereda en svensk köttbulle-middag till hela familjen när de kom hem från pyreneerna på kvällen. Vad jag möttes av istället var ett iskallt och asmörkt hus. Igår hade det stormat och ett träd fallit ner över elledningen. SUCK. No telefon, no internet, no ljus, no värme. Dessutom var mitt mobilbatteri på gränsen till dött. Det var helt enkelt på tok för många saker mot mig på en gång och det enda jag hade i tankarna var den där första reaktionen när jag kom till detta huset - "No one can hear you scream..." .
Haha, man kan bara inte få allt, kan man? :P

Im living tha dream

Morfar ringde mig nyss för att tacka för brevet jag skickade nu i veckan. Men, sa han, varför har du skickat ner en massa euro till mig med i kuvertet?
Oops, tydligen råkade jag då ha skickat brevet med kuvertet som jag använder som min sparbössa här. KLANT!
Jag ska snart sluta, lovar.
I now knew every second of the morning routine of the family upstairs. Seven AM, alarm goes off, boom, Madame gets out of bed, puts on her deep-sea diver's boots and stomps across my ceiling to megaphone the kids awake. The kids drop bags of cannonballs on to the floor, then, apparently dragging several sledgehammers each, stampede into the kitchen. They grab their chunks of baguette and go sit in front of the TV, which is always showing a cartoon about people who do nothing but scream at eachother and explode. Every minute, one of the kids cartwheels (while bouncing cannonballs) back into the kitchen for seconds, then returns (bringing with it a family of excitable kangaroos) to the TV. Finally they all howl and crash their way out of the appartment to school. You've just made yourself a soothing cup of tea when Madame returns and gets her team of trained hippos to clean up the mess...
- A year in the Merde, av Stephen Clarke. ;))
Min känguruätande vecka
Atchi kallade mig kannibal när vi hördes på telefonen igår. Detta eftersom jag inte bara äter kaniner utan även kängurur här nere. Och nej, jag skojar inte. I måndags hade vi KÄNGURU i matsalen. Ska man skratta eller gråta? Och nej, det var INTE gott. Men jag var ashungrig så jag åt upp allt ändå. Does this mean I'll go to hell?
Annars så hade lilla kanada och jag vårt första feta bråk i onsdags. Skrik och gråt i matsalen inför alla, puh. Dramaqueens. Hon har förändrats mmmmkt de senaste veckorna, men jag har försökt å blunda för det. Nu när hon har sin pojkvän och alla våra små ff-"kompisar" så har hon gått och skaffat sig attityd, and not in a good way. Hon har heller inget emot de där tjejerna som ser oss som små utländska trofféer å visa upp eftersom det ger henne viss bekräftelse. Jag är inte fjorton längre och känner att jag klarar mig utan sådana ytlligheter. Hon vill nu helt enkelt känna sig mer oavhängande av mig, då det hittills varit jag som varit länken mellan henne och folket vi kände. Lite omdöme har väl dock aldrig skadat ngn kan jag tycka. Vi har nu egentligen blivit sams and whatnot, men det är sjukt vad hon gjort mig besviken.
Imorgon ska jag iaf in till stan för att vi tsmns ska fira hennes pojkvän. Får se hur det utspelar sig, lär bli intressant minst sagt. Och nu ikväll är det någon liten by-fest inne i Roquefort med konsert och buffé vilket jag ser fram emot möö mer. Ska jobba på å hitta min kameraladdare bara, eftersom den varit försvunnen i en månad vilket gjort att jag har aningen svårare att ta bilder.
Aaaannars så var den svenska utbytesstudenten från förra året på besök nu i veckan. Jonna heter hon och på onsdagskvällen var jag på middag med henne hos hennes värdfamilj. De är alla uuuunderbara människor och jag stormtrivdes. :D
The upper class
Kommer ni ihåg hur jag skrev att jag var på byns "bio" och såg mamma mia häromhelgen? well, vad jag inte nämnde var att jag lite lade märke till hur alla tanter och gubbar där var väldigt.. vad ska man säga, undergivna min vmamma och hennes väninna. Ngt i stil med vem som är populär på mellanstadiet. Vmammans väninna heter Sophie och är fru till han mannen Marc som äger vingården där jag varit, och de tsmns bildar föräldrarna till Clement och Baptiste som jag barnvaktat. Aaaanyhow, vad jag vetat om dem hittills är att de visserligen är mkt yngre än mina vföräldrar, men eftersom de är deras närmaste grannar så är de bästa kompisar ändå.
Med tanke på att vi då hade "grannarna" över idag för födelsedagsfirande fattade jag inte riktigt varför Sophie och Marc inte kunde komma. Min vpappa förklarade då nyss för mig att detta beror på att de andra grannarna inte känner sig bekväma med Marc och Sophie eftersom dessa två står "högre i rang socialt och ekonomiskt sätt". Mina vföräldrar är tydligen också lite upper-class av sig eftersom min vpappa är byns apotekare, men efter alla dessa år har byborna lyckats vänja sig vid honom ändå. Dock så vägrar de ännu (trots att de alla är typ trettio år äldre) att tilltala honom med "du", utan det blir Monsieur Masquere, och det är inget tal om att umgås med Marc som ju äger vingårdar! Huuuu.
Haha de är så roliga, jag kunde inte fatta denna perversa rangordning av saker.
No more FF
Min vmamma väckte Kanada och mig vid halv tolv för att påminna oss om att grannarna snart var här. Idag är det någon sorts 50++ sammankomst i vårat hus med alla gamlingar som finns i området. Min vmmammas 50årsdag (som var för typ tre månader sedan) och nån gummas 80-årsdag firas. Vi ungar var dock inte med å firade utan fick bara vara med under aperatif-vinet. Efter att vi sedan fräschat upp oss lite körde jag hem Kanada (oh yes, jag har tillgång till bilen när jag vill nu!) och är nu tillbaka för lite quality-time med min laptop. Hon ska nu ikväll iväg till Lisa, men den tjejen är en av de där falska tjejerna som jag nämnde innan, och jag giter verkligen inte umgås med sånt. Har denna veckan verkligen tagit avstånd från Lisa, Clarisse och Lena (= ff, falska fransyskor) medan jag mer umgåts med mina klasskompisar lr tjejerna från mitt rum. Kanada har dock inga problem med dem, vilket har gjort lite att vi delat upp oss en aning. Men skit samma, nu vet jag iaf var jag har folk.
Sedan så har Stephanie, en av tjejerna i mitt rum, fallit i en liten skol-depression vilket har lett till att hon denna sista månaden inte kommer vara på internatet utan flyttar tillbaka hem. Sad but true. Nu när nyhetens behag gällande internatlivet försvunnit och det har blivit så kallt och mörkt vid middagsrasterna så kan jag faktiskt förstå henne lite. Är inte lätt att ens skola är allt man ser dag ut och dag in. Hon kommer dock tack och lov tillbaka i januari. Kvällen innan Stephs utflyttning (2:a från vänster).
Igårkväll gjorde jag btw kanelbullar till min värdfamilj. Var tyvärr lite för snål med sockret, smöret och kanelen, så de är i princip ganska smaklösa. Men min värdfamilj uppskattade tanken väldigt mkt. På min skola finns nu annars en fet Sverige-utställning som några handikappade gjort efter en skolresa till Allingsås. Jätteintressant att läsa om Sverige från franskars ögon. Hittade en fransk "sverige-kokbok" där jag skrev av lussebullar-receptet och planerar baka det när Lucia nu närmar sig. Har försökt förklara Lucia-fenomenet för dem, men att en ha en tjej i en lång klännig med levande ljus i sitt hår är inte något de riktigt ser tjusningen med haha. På tal om detta så hoppas jag att ni alla där hemma är duktiga och röstar på EMMA MELANDER som Kristianstads Lucia!!
Hade egentligen massa å berätta om här, men allt har försvunnit från mitt minne för tillfället.
Love u guys. ^^
girls niight

Vinet fick iaf oss riktigt, riktigt lulliga. Från och med nu är det det enda jag tänker köpa eftersom ju inget annat verkar bita på mig. Förra helgen hade jag två timmars Open Bar på 'Warm Up' (kostar 20 euro) och det hade ingen som helst effekt egentligen. God bless the sugared wine, säger jag bara. Ajja, efter att ha druckit upp det där i hennes rum snubblade vi ut från huset samtidigt som vi var i färd med att försäkra varandra om huuur mkt vi äälskade varandra. Vi gick till Warm Up, där vi köpte vars en liten drink och sedan tog emot gratis-shottar från dj:n. Kvällen slutade sedan såklart på Kalimucho. Där var det sedan som det brukar vara, men vi fick lite oönskad uppmärksamhet. Alltså det är helt sinnes vad primitiva folk är här. Vid ngt tillfälle några tjejer fram till oss och försökte på ett snällt sätt säga åt K att det var farligt för henne att gå ut i publikt i kortkort och att det fick henne att se billig ut.: "Just ovanför knä:t är mer acceptabelt..". Jag kunde inte fatta att jag hörde det jag hörde. Jag började då gala ngt i stil med om att vi kommer från länder där saker så som 20 minusgrader existerar och att detta minsann inte hindrar folk från att få klä upp sig till utgång och att fransmän borde lära sig att sköta sig själva.
Efter ett tag stötte vi sedan på min stalkerpojke, så resten av kvällen spenderades med honom och hans kompisar. När vi alla sedan på slutet skulle gå och käka på världens äckligaste kebabställe försökte stalkern förklara för mig på engelska hur mkt han älskat mig sedan första gången han såg mig. Höö. Han la sedan in en massa krut på att snacka skit om florian, som han tydligen haft ngt bråk om gällande vem av dem som ska bli min framtida pojkvän. Nada kommentarer alltså. =S
haha, men bortsett från små detaljer så som det var det en lyckad kväll. Nu är jag tillbaka hemma i Roquefort och räknar minuterna tills vi ska få äta, Im staaaaaaarving.
La cuisine

Ok, efter att nu ha slutat skratta i åttio år efter att ha tittat på den fantastiska videon på nordfronten så tänkte jag här möta toves och malms frågemål om maten jag får i mig.
Well, frukost består i princip utav socker, ja. Man äter vitt bröd/en croissant/en brioche med antingen nutella eller sylt. Till det har man sedan antingen sockerflingor i mjölk (SEEE, det är visst inte bara jag som skiter i fil, ett helt land gör det också!!) eller någon liten yoggi. Det är för dem fullständigt, och då menar jag verkligen fullständigt, OFFATBART att vi i Sverige äter "salt mat" i stil med ost och skinka till frukost. Sånt existerar inte. Jag har flera gånger försökt med argumentet "socker ger bara snabb energi, den försvinner innan en timma passerat och sedan är man ju trött och död och..", men de tittar alltid bara oförstående på mig. Äh, låt dem äta socker.
När det sedan blir dags för riktig mat så tänker jag här utgå från min värdfamilj. Favoritmaträtterna här är ostron och kött (lamm eller anka) som är nästintill totalt rått. Men det går till såhär: först äter man en sallad, sedan en potatis/ris/whatever-maträtt och efter det äter man köttet (+ slutligen dessert och sedan frukt). Alltså, allt är separerat. Din potatis äter du avskillt (det handlar dock inte bara om tråkig svensk kokt potatis, utan det här är faktiskt spännande gott) och sedan ditt kött avskillt. Bröd finns vid sidan om, så det är det du sväljer ner det med.
Och, of course, man tar alltid en expresso efter maten. Detta även ifall man ätit middag vid halv tio och planerar att gå och lägga sig direkt efter. Dessutom njuter de aldrig av sin kaffe, sveper bara glupskt ner den.
P.S. Jag har ännu inte smakat på sniglar, hjärnor lr liknande. Dock så har tunga varit på menyn i skolan en gång.
Thou shalt be wrong (if you're not French)
When dealing with a frenchman, you need to be aware that there is a voice in his head. It is constantly telling him "I'm French, I'm right.'
Observe a Parisian driver when he or she comes up against a red light. 'How dare this coloured bulb assume it knows best whether it is safe to cross this junction?' the driver thinks. 'It's obviously safe to go through, there's nothing blocking my way except a few annoying pedestrians.' He ploughs through, certain that the universe is on his side.
Haha, bara ett litet utdrag ur TALK TO THE SNAIL som min nye gud Stephen Clarke har skrivit efter A year in the merde, som jag läste ut på två dagar. Jösses, en bok har inte fått mig att skratta så mycket sedan jag läste Det är OK, jag har jättestora troser på mig. Lr ja, Snail-boken har jag ännu inte läst, hittade bara lite sådana här quotes från internet för att stilla min närvarande Clarke-absence haha. Måste in till Bordeaux för att köpa den snart dock, tack för tipset fantastiska tove!
Hihihiiii
Förbaskade kattskrällen
Idag var vi annars i Bordeaux och jaa, där finns inte mkt mer å säga än att den staden är perfektionen förverkligad.
Hejdåå mina barn, ska ladda mina batterier nu ;)

P.S. Jag kom nog över boken i mitt liv idag. Heter A YEAR IN THE MERDE av författaren Stephen Clarke. Handlar om en britt som flyttar till Frankrike och beskriver kulturkrockarna han möter. Jag föll redan vid de första raderna på baksidan: "They do eat a lot of cheese, some of which smells like pigs' droppings. They don't wash their armpits with garlic soap. Going on strike really is the second national participation sport after pétanque. And, yes, they do use suppositoires" För de som sedan inte vet är suppositoires medicin som man stoppar up i rümpan.
P.S.2. När vi btw kom hem idag såg jag en av värdfamiljens katter ligga i min säng. Jag vågade inte röra honom men hoppades att han så småningom skulle dra själv. Det gjorde han inte. Sedan skulle jag sortera min smutstvätt och när jag lyfte på en tjocktröja hoppade plötsligt det andra kattskrället som vi har fram därunder och skrämde skiten ur mig. Fick till slut kalla på Louise som bar ut dem medan jag la mig i fosterställning i ett hörn. Jävla liv.
Lugnet mellan två stormar just nu
Idag var jag ordet slappe i slappesöndag. Kom hem vid tolv, åt lunch, gick upp på mitt rum och ja, låg där till typ åtta på kvällen. Har typ bara legat och tittat på olika 70s show-avsnitt och läst igenom nostalgiska mejl, samt även duschat nångång därimellan.. Igårkväll var nice, dock inte lika bra som torsdagsutgången. Blev bara Paul, Lisa, Kanada och jag till slut och vi började med att utnyttja open bar på Warm Up - just keeeept 'em coming. ;) Träffade på mkt folk från skolan, både där och på Kalmucho dit vi sedan vallfärdade. Min geeky vbror däckade såklart jättesnabbt, så efter en liten stund fick Lisa ta honom hem till sig. Jag skulle sova hos K, så vi stannade extra. Problemet blev sedan bara när vi skulle börja gå hemåt och insåg att det verkligen inte skulle vara lätt för två ensamma tjejer i högklackat och klänning att ta sig hem säkert mitt i natten, så vi fick Rèmi (en kille från skolan som är min personliga stalker - ALLTID var jag än är) och hans kompis att följa oss hem. Det var väldigt snällt av dem, men jag känner mig alltid lite illa till mods med han R. Jag vet att han är typ världens snällaste människa och att han har ärliga avsikter med mig blabla, men jag känner mig bara fööör jävla awkward när han ständigt stirrar sådär och bara liksom vill något som jag helt enkelt inte vill ge honom.
Aaja, sedan när vi slutligen lagt oss för å sova var klockan fem och K skulle precis släcka ljuset och bara "ok, goodnii.." och jag bara "VÅGA avsluta den meningen - its gossiptime!", så vi somnade väldigt, väldigt sent . ^^
Uuh och på tal om ingenting, men bara för att tillfredsställa era skadeglada hjärtan - anledningen till att vi ens gick ut igår var för att Kanadas värdmamma hade insisterat på att hon inte fick var hemma under kvällen. Anledningen till i sin tur detta är för att en kille hon träffat på nätet skulle komma över för en dejt (lr ja, dejt och dejt, bara en timme efter att han kommit hörde K stönljud från sovrummet)!Kvinnstackarn erkännde innan till K att hon ej haft sex på SEX år, så man är ju tvungen att förstå hennes desperation till en viss grad. Den här booty-call-mannen är runt 50 år, har tre barn, frånskild men fortfarande boende med sin fru och han kom dit medbringandes ett MINI-TRÄD som present (detta träd måste nu Kanada säga till sin 9-åriga värdsyster kommer från henne eftersom den lilla inte vet att mamman dejtar). Haha, och jag som trodde jag hade det fucked upp bara för att mina värdsyskon är mysko! Detta tar priset.
Imorgon är det då som ni alla vet skola igen och eftersom det sedan på tisdag är fransk helgdag så var det tänkt att jag skulle vara ledig imorgonkväll. Dock har jag istället råkat säga ja till att babysitta två av våra grannar: Clement och Baptiste. WHAT THA FUCK SKA JAG GÖRA FÖR ATT UNDERHÅLLA TVÅ JÄTTESÖTA MEN SAMTIDIGT SJUKT BORTSKÄMDA OCH OLYDIGA POJKAR I FEM TIMMAR - PÅ FRANSKA??!
Roquefort goes Stars Hollow
Haha, har kommit på att jag nog bor i Frankrikes motsvarighet till Stars Hollow, den lilla byn från Gilmore Girls (tove, u know what i mean). Helt seriöst, det är sjukt! Det är sådär allakännerabsolutalla, man har små by-gatherings allt som oftast och allt är sådär mysigt och puttenuttigt. Igår var vi på byns bio för att kolla på Mamma Mia (har redan sett den, men detta va ju på fr). "Bion" är då i grundskolans gymnastiksal och man sitter på olika plastmöbler huller om buller. Den är dessutom öppen typ en gång vart tredje vecka. Låter helt b kanske, men det var ganska charmigt faktiskt. Min värdmamma är dessutom en av de som "jobbar" där på bion (biljettförsäljningen), men just igår var hon "ledig". När vi kom dit skulle man först gå runt och kindpussa VARENDA person som redan satt i salen och jag bara hängde typ efter som en liten svans och svarade lite blygt på frågor i stil med "ja, ABBA kommer faktiskt från mitt land". xP Nää, men det var trevligt. Idag vid middagsbordet var det sedan abba-låtar för hela slanten eftersom min vmamma blivit helt influerad.
Annars fick jag idag äntligen köra lite, blev en tur för att släppa av värdsyrran på hennes basketmatch. Kändes goooooood. Sedan ikväll blir det utgång för Kanadas och min del. Ska först förfesta lite med min värdbror och hans töntiga kompisar på Warm Up, sedan drar K och jag vidare mot vårt älskade Kalumuchooo. =D Haha och btw så blev min lilla K tsmns med en kille under lovet, vilket nu totalt har krossat min vbrors forna förhoppningar. Detta är både en lättnad och en sorg för mig. Lättnad eftersom han nu kan sluta va så fucking awkard när hon kommer på tal, men samtidigt en stor sorg eftersom hon inte längre kommer kunna manipulera honom att göra saker som jag vill. Haha vilka problem alltså.
På tal om ingenting hade igår ett välbehövt nice snack med Terese, och vi planerade bl.a. hennes lilla besök hit som lär bli av om typ TVÅ veckor - YEAY!
So Long. Gjorde ont i mitt hjärta att ej kunna joina er på 3:3 igår, love the pics though! cuz toniight is the niight..
Dumma, dumma blondin
Efter ett avkopplande tio-dagarns lov kom man igår tillbax till de efterlängtade rutinerna i skolan. Första gången NÅGONSIN som jag riktigt längtat tillbaka till skolan. Hade varit borta hela lovet och tydligen hade mkt smaskiga saker hänt här hemma som jag bara saknat sååå. Helt sjukt vad lätt jag vant mig vid denna livsstilen här, kan inte tänka mig hur jobbigt det kommer behöva vara att lämna det helt i sommar!
Tyvärr är det dock så att man inte kommer ifrån skitsnack och intriger här heller. Innan lovet svävade jag på moln i nästan en månad. Det var ju sjukt vad allting gick BRA: språket hade äntligen klickat, alla ville bli kompisar med mig och Kanada, vi började gå ut mkt och ofta och ja, alltalltallt var så perfekt.
Vissa av de sakerna finns fortf kvar of course, men jag lärde mig igår hur fejk mkt av det där är. Naturligtvis var jag inte så jävla naiv att jag trodde att alla som kom fram och out of nowhere och var sockersöta mot mig hade världens ärligaste baktankar, men det var inte precis så att jag trodde jag var direkt utnyttjad. Pallar inte förklara hur jag nu fått denna nya insikt eftersom det är en lång, name-dropping historia. Hursomhelst så finns det många tjejer på skolan som jag trodde var mina vänner, och som jag nu insett bara utnyttjar mig för att få någon jävla ytlig uppmärksamhet (vet att detta låter idiotiskt, men det är helt enkelt så att K och jag råkat skapa någon sorts "kändisskap" runt oss giving that we're the new kids and shit, så folk vill helt enkelt gärna synas med oss. Snälla, döm mig inte för att jag inte kan förklara otöntigare).
Det hela gör mig så jävla aaaarg bara eftersom jag känner mig så handlingsförlamad. Hemma har jag alltid varit duktig på att dömma av folk och aldrig tagit någon crap från falska och ytliga vänskaper. Nu är jag här och är mitt inne i smeten och vet inte var fan jag ska vända mig!
Meen, allt är väl kanske inte så svart. Finns såklart genuina människor kvar i mitt liv här, hänvisar mest till min underbara klass-och rumskompisar. De har aldrig varit de där tjejerna som kommer upp mitt på skolgården och bara "gumman, heeeeej guu vad jag älskar diiiiiiiig" mitt på torsdagseftermiddagen när man sett varandra redan femtio ggr innan den dagen, skillnaden är nu bara att det finns folk som tittar på.
Nej, f.o.m. nu ska det bli ändring på detta, tänker inte blunda för mina instikter längre. Återkommer när jag är gladare, ville bara skriva av mig lite här. <3
