wohoo
in your face - jag är äntligen här!
dock inte i frankrike som jag trodde, utan i tropikerna. här är hela 36 grader. snacka om chock när jag kom ut från planet igår. jösses maria alltså. fett härligt är det iaf, jag kan fortf inte fatta att jag är här. min familj är galet snäll är så tacksam för att jag fått just dem. de har dessutom ett apotek så allt jag kan tänkas behöva i den vägen får jag gratis höhö.
resan gick hursomhelst inte så bra, tog åttatusen år (åkte ju genom London där jag fick byta flyg) och på flyget till Bordeaux fick jag betala hela 68 pund eftersom de har stenhårda regler gällande handbagage
menmen, JAG ÄR HÄR, och det är det som är det viktigaste. skolan börjar på onsdag för mig och nu på måndag ska jag iväg med paul och köpa pennor och grejs. innan det har jag även lovat min värdmamma att följa med henne till marknaden en morgon så att hon kan "introducera sin svenska dotter för alla försäljare".
igårkväll var vi på middag hos några vänner till familjen. var så häftigt. min bror paul, jag och en tjej till fick sitta vid vuxenbordet och smaska "aperitif". de där små familjevännerna äger en av de största vingårdarna här och öste på med massa jättegott vin till mig som jag var tvungen att provsmaka. kändes så franskt hela grejen. sedan var det dags för maten, den var såå konstig men på ngt sätt ändå god. var dock nån heeeemsk förrättssoppa som var nån spansk specialitet som jag inte kunde få i mig hur mkt jag än försökte. min värdpappa var dock så snäll och bytte diskret ut hans tomma och min fulla tallrik så att jag inte behövde sitta där och skämmas haha.
annars är allt gött, har bara lite problem med språket. hur mkt det än har snackats om det har jag nog ändå inte varit riktigt beredd på det här med att befinna sig nånstanns och verkligen inte kunna kommunicera som en normal människa. när folk tilltalar mig sådär långsamt förstår jag allt och börjar sedan knaggligt att ge svar på det dom säger, men när de pratar sådär fort och slangigt med varandra finns det ingen idé att ens försöka. helt sjukt dessutom att det är så svårt att komma på de mest grundläggande orden när jag ska prata. hoppas snälla någon att det här går över snabbt.
nu ska jag iväg och kolla på Pauls rugbymatch som börjar om några minuter, ska bli spännande.
Puss på er därhemma!
Krock med verkligheten
Hade en trevlig avskedsfest för terese och mig i fredes btw, var väldigt skönt att se alla som står oss nära så samlade på en plats. Presenterna uppskattades of course starkt och jag misstänker att jag tårfyllt kommer krama det där äckliga knäckebrödspaketet när "herrejävlarjagfattarjuINGENTINGavdessamänniskor"-depressionen kommer inom x antal månader.
Idag hade jag sedan ett fikamaraton med hela Kristianstad kommun. Mellan klockan elva och halv fyra satt jag on my ass och hade rullians av folk som kom för att pay me their respects höhö. Blev sådär overkligt sedan när man skulle säga hejdå, är så svårt att fatta att det faktiskt är ett bestående hejdå. Jösses. Kommer sakna er galet mkt iaf.
Ett + till tove m som var så snäll och gav mig sitt gamla franska mobilnummer inluderande en mobil. UPPSKATTAS STARKT. Först nu när jag bläddrar i den franska menyn kommer verkligheten över mig. Huu haa.
