aquitaineandrea

Okej, jag får fnaaaaaaaaaaaaaaaatt på min vbror nummer två. fFattfnattfnatt. Var jag än är måste han alltid ploppa upp. Efter nu fyra månader blir det aströttsamt. I början trodde jag han bara ville va snäll så att jag inte skulle känna mig excluded från familjen, sen började undra ifall han inte har nån crush på mig och nu vet  jag bara att jag stör mig på det SOM FAN. Igår tog dessutom priset. Han utsedde sig sj som min skidlärare för dagen och jag var fast med honom i fyra timmar medan han hela tiden "denna backen är för svår för dig, pressa din rygg mot mig så åker vi tsmns". Jag ville bara att mardrömmen skulle ta slut. Sedan när vi kom hem satt jag ensam i rummet och packade min väska. Han kommer in och inkräktar totalt på mitt personliga space för att småprata. Jag tar en bok och går ner i köket för att läsa i fred. Han kommer efter och sätter sig där också. Jag reser mig och säger att jag går och tittar lite på en film. Tio min efter kommer han och vill också titta, så vi får ligga där i min bäddsäng för att titta på ett romantiskt clint eastwood-drama på min laptop själva. SERIÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖST. ´För å inte tala om häromkvällen när värdbror 3 (som jag kommer övrens med just fine nu ska ni veta), hans assnygga kompis J och jag låg i samma position och tittade på Les Miserables så kom den jäkeln in i rummet (som var mörkt), såg att det inte fanns plats för honom i sängen/tv-soffan och så bara satte han sig ner där i mörkret i ett hörn för att titta på oss titta på filmen. Han satt sen där ett bra tag. Nu är vi hemma i Roquefort och jag har blivit snurrig av att mingla mellan köket och vardagsrummet nonstop för att undvika honom. Även om han har de snällaste avsikter så tar de fan kol på mig, jag kan inte hjälpa att ibland skaka av irritation så fort jag ser honom. Fyfan vilken hemsk människa jag är. 

oh, och GUD JUL frresten.