aquitaineandrea

Igarkvall testade ChinChin (min stephanie-rumskompis som ar fran kambodja), Sophie och jag vara sma outfits som vi ska ha till denna kvalls Soiree d'internat och rummet var ett inferno av smink, klader och ombyten. Plotsligt borjar Chinchin skrika och sedan gapskratta. Vad tusan?!
- Andrea.. andrea.. dina fott.. dina fotter hahaha.. AHAHAHAHA

Tydligen var det igar hon sag mina tar pa fotterna for forsta gangen och hon fann dem sa missformade att hon fortsatte att skratta om det hela kvallen. Snallt, Chinchin, snallt. Jag skrattade ett tag jag ocksa, sedan slog jag henne med den franska langa, obekvama kudden.

Mellan middagen och dusch-tiden (21.15) tog jag en liten valbehovd siesta och jag vaknade lyssnandes till chinchins och sophies julklappsplaner till mig. Sa gulligt. De borjade sedan snacka om mig och om hur fantastisk jag ar och att de ar lyckliga att jag ar i deras rum blabla, allt medans de trodde jag sov. Jag blev sa rord att jag nastan borjade grata.

P.S. Det ar nu 9 dagar kvar..

Sitter har i bibblan och forundras over hur det i princip endast ar TIO dagar kvar tills jag far traffa fyra av mina absolut narmaste och karaste. Fyra manader utan att ses alla fem ar helt sjukt lang tid och jag har svart att dolja min lycka och mitt feta leende som skapar lite misstro bland folket vid datorerna bredvid hehe..

Nu pa torsdag ar det annars Soiree d'internat. Savitt jag forstod det sa skulle det i princip bara vara lekar i stil med charader och sen film inblandat. Plus saklart den dar miss-tavlingen som jag fortf bojkottar. Tydligen icke. Alla tjejer forutom mina rumskompisar har planerat ut deras kladsel som om det vore varsta balen och det kommer vara terminens shootaahejti. PALLA vad lost utbytesstudent jag kanner mig! Ska rota igenom kanadas grejer imorgon for att se ifall jag hittar ngt dar i sista minuten.

Igarkvall var jag frresten bjuden pa middag hos Familjen Roi (vfamiljen till forra arets svenska utbytesstudent Jonna u know) igen. Hos dem fick jag da, for forsta gangen detta ar, uppleva julstamning. De hade vad man kan kalla riktigt julpynt och en riktigt mysig julgran och hela huset bara doftade sadar som det alltid gor dagarna innan jul. De juldekorationerna jag sett hittills ar antingen ett fatal ljusroda skitsaker i ett horn eller en lysande tomte som ser ut som om man hangt honom. Wtfffffff liksom?

Grattis till tove som blivit av med ralsen!!

 - Fam Roi (dock saknas tre fjärdedelar av barnskaran, här ser ni James)

Har lilla Clement och Baptiste över som ska övernatta hos oss ikväll, jag hör deras gulliga små röster här utanför mitt rum. Fan min unge kommer vara tvungen att prata franska med mig, helt seriöst!

Annars så har jag lite souci (bekymmer) just nu.. En pojke som jag var ute med i lördags har frågat ifall jag vill på dejt morgon kväll. En del av mig vill jättegärna lära känna den här killen bättre, men allt känns så snabbt. Folk i skolan ser det redan som om vi är tsmns, och han gör ingenting för att bromsa det precis.. Jag förklarade den censurerade historien för min vmamma lite grann i bilen. Hon verkade inte särskilt entusiastisk till att jag ska träffa honom. Och för att nu kunna göra det måste jag ju ta deras bil imorgon kväll och åka in till stan med den och jaddajdda. Mina värdsyskon har nog aldrig varit i kontakt med det motsatta könet, och det finns inte mkt som föräldrarna kan relatera till gällande vad de ska tycka om att jag har det. Awkwaaaaaaaard turtleeeeeee helt enkelt.  Men under dagen imorgon ska jag iväg till Spanien för å shoppa med min vmamma, vsyster och nån tant. Kommer kanske klarna mina tankar.



Aa hahaaa och gud, jag blev nominerad till "Miss Internat" i veckan. Kan ni tänka er? xPP Vi ska snart tydligen ha en liten jul-kväll och då ska bland annat denna heliga ceremonin äga rum lol. Men jag tog såklart bort mitt namn för listan. Kan ni bara tänka er skammen å vinna? De avgör genom "applåd-mätning"!! Princessvinkningen är jag dock ganska duktig på redan..  Gotta love frankrike, ey?

I now knew every second of the morning routine of the family upstairs. Seven AM, alarm goes off, boom, Madame gets out of bed, puts on her deep-sea diver's boots and stomps across my ceiling to megaphone the kids awake. The kids drop bags of cannonballs on to the floor, then, apparently dragging several sledgehammers each, stampede into the kitchen. They grab their chunks of baguette and go sit in front of the TV, which is always showing a cartoon about people who do nothing but scream at eachother and explode. Every minute, one of the kids cartwheels (while bouncing cannonballs) back into the kitchen for seconds, then returns (bringing with it a family of excitable kangaroos) to the TV. Finally they all howl and crash their way out of the appartment to school. You've just made yourself a soothing cup of tea when Madame returns and gets her team of trained hippos to clean up the mess...

- A year in the Merde, av Stephen Clarke. ;))

Atchi kallade mig kannibal när vi hördes på telefonen igår. Detta eftersom jag inte bara äter kaniner utan även kängurur här nere. Och nej, jag skojar inte. I måndags hade vi KÄNGURU i matsalen. Ska man skratta eller gråta? Och nej, det var INTE gott. Men jag var ashungrig så jag åt upp allt ändå. Does this mean I'll go to hell?

Annars så hade lilla kanada och jag vårt första feta bråk i onsdags. Skrik och gråt i matsalen inför alla, puh. Dramaqueens. Hon har förändrats mmmmkt de senaste veckorna, men jag har försökt å blunda för det. Nu när hon har sin pojkvän och alla våra små ff-"kompisar" så har hon gått och skaffat sig attityd, and not in a good way.  Hon har heller inget emot de där tjejerna som ser oss som små utländska trofféer å visa upp eftersom det ger henne viss bekräftelse. Jag är inte fjorton längre och känner att jag klarar mig utan sådana ytlligheter. Hon vill nu helt enkelt känna sig mer oavhängande av mig, då det hittills varit jag som varit länken mellan henne och folket vi kände. Lite omdöme har väl dock aldrig skadat ngn kan jag tycka. Vi har nu egentligen blivit sams and whatnot, men det är sjukt vad hon gjort mig besviken.

Imorgon ska jag iaf in till stan för att vi tsmns ska fira hennes pojkvän. Får se hur det utspelar sig, lär bli intressant minst sagt. Och nu ikväll är det någon liten by-fest inne i Roquefort med konsert och buffé vilket jag ser fram emot möö mer. Ska jobba på å hitta min kameraladdare bara, eftersom den varit försvunnen i en månad vilket gjort att jag har aningen svårare att ta bilder.

Aaaannars så var den svenska utbytesstudenten från förra året på besök nu i veckan. Jonna heter hon och på onsdagskvällen var jag på middag med henne hos hennes värdfamilj. De är alla uuuunderbara människor och jag stormtrivdes. :D

Kommer ni ihåg hur jag skrev att jag var på byns "bio" och såg mamma mia häromhelgen? well, vad jag inte nämnde var att jag lite lade märke till hur alla tanter och gubbar där var väldigt.. vad ska man säga, undergivna min vmamma och hennes väninna. Ngt i stil med vem som är populär på mellanstadiet. Vmammans väninna heter Sophie och är fru till han mannen Marc som äger vingården där jag varit, och de tsmns bildar föräldrarna till Clement och Baptiste som jag barnvaktat. Aaaanyhow, vad jag vetat om dem hittills är att de visserligen är mkt yngre än mina vföräldrar, men eftersom de är deras närmaste grannar så är de bästa kompisar ändå.

Med tanke på att vi då hade "grannarna" över idag för födelsedagsfirande fattade jag inte riktigt varför Sophie och Marc inte kunde komma. Min vpappa förklarade då nyss för mig att detta beror på att de andra grannarna inte känner sig bekväma med Marc och Sophie eftersom dessa två står "högre i rang socialt och ekonomiskt sätt". Mina vföräldrar är tydligen också lite upper-class av sig eftersom min vpappa är byns apotekare, men efter alla dessa år har byborna lyckats vänja sig vid honom ändå. Dock så vägrar de ännu (trots att de alla är typ trettio år äldre) att tilltala honom med "du", utan det blir Monsieur Masquere, och det är inget tal om att umgås med Marc som ju äger vingårdar! Huuuu.

Haha de är så roliga, jag kunde inte fatta denna perversa rangordning av saker.

Min vmamma väckte Kanada och mig vid halv tolv för att påminna oss om att grannarna snart var här. Idag är det någon sorts 50++ sammankomst i vårat hus med alla gamlingar som finns i området. Min vmmammas 50årsdag (som var för typ tre månader sedan) och nån gummas 80-årsdag firas. Vi ungar var dock inte med å firade utan fick bara vara med under aperatif-vinet. Efter att vi sedan fräschat upp oss lite körde jag hem Kanada (oh yes, jag har tillgång till bilen när jag vill nu!) och är nu tillbaka för lite quality-time med min laptop. Hon ska nu ikväll iväg till Lisa, men den tjejen är en av de där falska tjejerna som jag nämnde innan, och jag giter verkligen inte umgås med sånt. Har denna veckan verkligen tagit avstånd från Lisa, Clarisse och Lena (= ff, falska fransyskor) medan jag mer umgåts med mina klasskompisar lr tjejerna från mitt rum. Kanada har dock inga problem med dem, vilket har gjort lite att vi delat upp oss en aning. Men skit samma, nu vet jag iaf var jag har folk.

Sedan så har Stephanie, en av tjejerna i mitt rum, fallit i en liten skol-depression vilket har lett till att hon denna sista månaden inte kommer vara på internatet utan flyttar tillbaka hem. Sad but true. Nu när nyhetens behag gällande internatlivet försvunnit och det har blivit så kallt och mörkt vid middagsrasterna så kan jag faktiskt förstå henne lite. Är inte lätt att ens skola är allt man ser dag ut och dag in. Hon kommer dock tack och lov tillbaka i januari.

 Kvällen innan Stephs utflyttning (2:a från vänster).

Igårkväll gjorde jag btw kanelbullar till min värdfamilj. Var tyvärr lite för snål med sockret, smöret och kanelen, så de är i princip ganska smaklösa. Men min värdfamilj uppskattade tanken väldigt mkt. På min skola finns nu annars en fet Sverige-utställning som några handikappade gjort efter en skolresa till Allingsås. Jätteintressant att läsa om Sverige från franskars ögon. Hittade en fransk "sverige-kokbok" där jag skrev av lussebullar-receptet och planerar baka det när Lucia nu närmar sig. Har försökt förklara Lucia-fenomenet för dem, men att en ha en tjej i en lång klännig med levande ljus i sitt hår är inte något de riktigt ser tjusningen med haha. På tal om detta så hoppas jag att ni alla där hemma är duktiga och röstar på EMMA MELANDER som Kristianstads Lucia!!

Hade egentligen massa å berätta om här, men allt har försvunnit från mitt minne för tillfället.
Love u guys. ^^

When dealing with a frenchman, you need to be aware that there is a voice in his head. It is constantly telling him "I'm French, I'm right.'
Observe a Parisian driver when he or she comes up against a red light. 'How dare this coloured bulb assume it knows best whether it is safe to cross this junction?' the driver thinks. 'It's obviously safe to go through, there's nothing blocking my way except a few annoying pedestrians.' He ploughs through, certain that the universe is on his side.

Haha, bara ett litet utdrag ur TALK TO THE SNAIL som min nye gud Stephen Clarke har skrivit efter A year in the merde, som jag läste ut på två dagar. Jösses, en bok har inte fått mig att skratta så mycket sedan jag läste Det är OK, jag har jättestora troser på mig. Lr ja, Snail-boken har jag ännu inte läst, hittade bara lite sådana här quotes från internet för att stilla min närvarande Clarke-absence haha. Måste in till Bordeaux för att köpa den snart dock, tack för tipset fantastiska tove!

Hihihiiii